Först och främst elimineras alla tankar på att vara 1 och -2-poängare av just den anledningen att de inte är värda mer är 1 eller 2 poäng. Smälter in för bra i mängden och blir bara utfyllnad. Skulle känna behovet av att sticka ut aningen mer än ett vanligt A.

'

Men sticka ut så mycket som ett 8-poängs Z vill jag inte heller. Alldels för komplicerade och svårhanterade. Dessutom leder de oftast ändå bara till minuspoäng i slutet.

'

Den gyllene medelvägen känns än en gång som den rätta. Den värd 3 eller 4 poäng. Eftersom dessa mer eller mindre  resulterar i samma slutprodukt väljer jag 4 poäng, snäppet bättre liksom. Som till exempel ett lagom P, lagom Ä eller lagom U.

'

Men ett P kan jag inte vara. Det är en oflexibel konsonant, tacka vettja 4-poängare som kan låta på flera sätt. Trots detta vill jag inte vara ett Ä. Någon del i mig önskar vara lite mer internationell än så, så jag spolar prickarna. Fina U är kvar.

'

Tillsist återstår rutorna var på mitt 4-poängs U ska placeras. Two x letter eller Two x word går genast bort. Det finns ju mer poäng att hämta i Three x letter och Three x word. För ett ensamt U skulle dessa rutor inte skilja sig från varandra. Värdet de ger skulle i slutändan vara detsamma. Men för ett U i ett ord skulle en Three x word ruta kunna hjälpa hela laget, förhöja alla till tre gånger sitt urspung.

'

Just därför vill jag vara ett flexiblet hyfsat okomplicerat och internationellt U som sticker ut en aning och stärker hela laget. Om jag fick vara vilken jag ville alltså.

Så jag tänkte att om vi bara skulle tycka att vi kunde tänka oss att eleminera hälften av moralen. Den dubbla halvan. Den halvan som gör att hela grejen med moral förintas. Dock inte eleminera dubbelmoralen genom att ta bort den och bli de bästa avkommorna till gubben med långt skägg bland molnen. Utan genom och säga att det är okej att inte alltid vara okej. Det borde väl ses som minst sagt rimligt att vi får ett nytt perspektiv när vi själva befinner oss mitt i den hemska situation. Och därmed tycker något nytt, möjligtvis något totalt moraliskt motsatt.  Om skulle kunna tänka oss att tycka att moralen är okej, även om den är dubbel. Bara den fortfarande är bra och inte förnekar att den är dubbel. Då skulle den dubbla halvan liksom kunna förintas, genom att erkännas.

'

För om vi på ett eller annat vis, förhoppningsvis det bästa oavsett vilket detta kan tänkas vara, eleminerar den dubbla delen av moralen. Har vi bara har moralen kvar så skulle ju denna vara just vad den är tänkt att vara. Fast vad vet jag, det kan ju vara dubbelmoral det med, beroende på vad man tycker och tänker, och om man tänker om eller inte...bara en tanke.

Oavsett anleding kastas jag mellan tanken att superlim o ena sidan inte alls är så super, eftersom det trots allt inte fäster allt. O andra sidan tanken på hur otroligt super-superduper det är eftersom att det fäster så gott som allt, utom just tubens inre sidor.