Ett ärligt försök att sova när de flesta andra i huset, staden, landet, gör det. Av någon anledning kändes denna kväll som en extra bra kväll att anpassa min dygnsrytm efter majoriteten av den övriga befolkningen. Så jag gick och la mig mittemellan direktefterbolibompatidigt och postbilenåkerförbisent i hopp om att påbörja förintelsen av min fladdermusimmitation till vakenhet. Jag trodde på riktigt att det skulle fungera denna kväll, att detta var kvällen som bekräftade regeln. Den enda regeln som bekräftades var att jag alltid har rätt. För jag hade fel. Efter två timmar med huvudet på kudden fyllda av oändliga, tillskruvade tankar som inte börjar någonstans och inte slutar någon helt annan stans insåg jag att det inte var kvällen majoriteten av Sveriges befolkning skulle få ytterliggare anhängare av normal dygnsrytm.

'

Klarvaken sitter jag här istället. Med John Mayer och cyberrymden som sällskap. Myser till regnet som smattrar utanför för att med ojämna mellanrum riktigt ösa ner. Det är mysigt att lyssna om man befinner sig på rätt sida fönsterrutan. Det är mysigt om man vet att man har hela natten på sig att lyssna, ända till postbilenåkerförbisent.

Om man nu mot alla odds inte redan känner till hela fenomenet kring den kanadensiske killen som tagit världen och fjorton åriga flickor med storm genom att sjunga bebis på engelska om, och om , och om igen är det ju bra att beskrivningarna av honom / hans hashtag är så tydliga och framförallt opartiska.