A trail of ruby red

Som jag älskar knappar. Alltså inte sånna som håller skjortan knäppt, nej min förkärlek går till dom som man kan trycka på. Likt ett barn i förskoleåldern tycker jag attl en iten del av himlen ramlar ner när man kliver in i en hiss. Det finns så många knappar, ofta i olika färger, och varje knapp passar perfekt ihop med mitt pekfinger. Bäst är den knappen som går till källaren eller nödstoppsknappen -Knappen man inte får trycka på. På precis samma sätt lockas jag varje gång jag går in på en offentlig toalett att trycka på nödsignals-knappen, tryckvänligare ting får man leta efter!
Jag kan för min värld inte förstå hur man kan sätta upp så oerhört tryckvänliga knappar, och inte låta dem användas. Men kanske är det en del av charmen? Man vet inte riktigt vad som kommer hända om man trycker, med det är med största säkerhet något riktigt spännande. Har man dock otur kostar den härliga tryckningen även mycket klöver. Ju mer förbjuden knapp desto dyrare tryckning och samtidigt destu mer attraktiv knapp. Men i min värld är iprincip alla knappar bra. De behöver inte ens fylla någon funktion för att jag ska vilja trycka på dom, en trasig dörrklocka kan ju vara alldeles fantastisk och är minst lika bra som att trycka igång diskmaskingen. Fast allra bäst är dom runda, röda knapparna. Det är något med denna typ får mitt pekfinger, eller i bästa fall, hela min handflata att vilja använda knappen till dess primära funktion, att bli tryckt på. Jag vet inte vad det är, och jag vet inte varför...men knappar har mig lindad runt sina fingrar, och jag älskar det....hoppas knapparna känner detsamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0