Guden, gudarna, Universum, utomjordingar. Kalla det vad du vill, tro på vad du vill. Vissa påstår att skrifterna är heliga och att de visar den eviga sanningen. Andra menar att det är påhitt av psykotiska människor som levde för väldigt länge sen. Vi har turen att det är vår rättighet att tro på precis vad vi vill. Men jag tror det viktiga är att vi inte glömmer skyldigheten som följer. Skyldigheten att låta andra tro precis som dom vill, utan att definera deras tro.

Det är få saker som jag har så lite förståelse för som smörgåsbordskristna eller alkolförtärande buddhister. Min tanke är lite att köper du boken, måste du köpa allt som står i den. Men jag försöker släppa det, låta det vara och acceptera att jag aldrig riktigt kommer begripa. Detta är lättare sagt än gjort, jag lovar. Men det är värt ansträngningen. För olika trosuppfattningar kommer alltid att finnas, tack och lov. Möjligheten att diskutera dessa kommer även den alltid att finnas. Den möjligheten kommer att tas till vara på. Men för att diskussionen ska leda någonstans och ge något utbyte tror jag att vi måste sluta definiera vad andra tror, för sekunden vi gör det värderar vi varandras övertygelser. Övertygelser vi inte ens begriper och då leder diskussionen ingenstans.  Så länge vi inte använder tro som ursäkt för att skada varandra gäller det bara att acceptera varandra, och acceptera vår oförmåga att verkligen kunna sätta oss in i varandras uppfattningar. Definiera inte min tro, dess vara eller inte vara, så definerar jag inte din tro. Så skyddar vi varandras rättigheter i överrenskommelsen att vi aldrig riktig kommer förstå, men att vi alltid kommer visa förståelse.