Svart eller vitt antingen eller, this or that. Tänk om inga gråzoner existerade. Tänk om det bara gick att säga rätt eller fel, och inte behöva balansera på ett tunt blyertsfärgat sträck där emellan. Givetvis kan jag förstå hur simpelheten i det hela skulle stjälpa sig själv och att systemet med en gång skulle upphöra existera i och med att det skulle vara svart och fel. Men tanken är ändå lockande...

Tänk att besluten om något var rätt eller fel inte skulle kunna värderas eller tolkas, tänk om det redan var förutbestämt. Tänk så många tår man inte skulle behöva vara rädd att kliva på och hur mycket mindre hänsyn som skulle behöva visas i och med att inga förklaringar skulle krävas. Allt skulle vara självförklarande och förstått sedan innan. Ja, jag ser absurtheten i det och det fina i att vi kan och måste måna om varandra. Men ibland, ibland måste ni hålla med om att man bara vill göra som man vill, och att andra ska ha full förståelse för det. Så att man inte behöver vara rädd för att ta ett snedsteg i gråzonens area. Det är en detet som ropar efter extrema poler och det är själviska tankar som gör att man vill kunna säga sannigen utan att oroa sig för blåtrampade tånaglar. Som tur är kväver verkligheten rösten och medkänslan finner sig i en vit lögn. Skönt är väl det, men tänk om, tänk om det var svart eller vitt, och inget där emellan.