Du har varit underbar. Du har varit ny, stor, spännande, härlig, läskig och mer därtill. Men jag måste gå nu, med ett löfte om att en del blir alltid kvar. Du har varit mycket bättre än jag förväntat mig och jag är för alltid tacksam att jag lärde känna dig. Det var inte det lättaste jag gjort, men förmodligen det viktigaste. Du har bjudit på vilsna cykelturer och helvetiska uppförsbackar. Så väl bokstavliga som bildliga. Men jag bara tackar. Du har introducerat ett nytt mått av saknad och ytterligare ett av lycka. Så fantastiskt att få prova sina vingar och landa mitt i din famn. Vi ses igen, det lovar jag. När jag har träffat andra städer, andra platser gått vilse bland andra hus och kommunicerat på andra språk utan att hitta fram. När jag har dansat på andra dansgolv och gått hem i andra gryningar, då kommer jag tillbaka en vacker dag. För det finns inget som en första kärlek och du var min. Tack för mig, Oslo. Du varit Underbar men jag måste gå nu. Tack, Oslo.