Det värsta alternativet

När det enda som är värre än det värsta är det värres alternativ.
Ibland gör man saker för att man måste, ibland för att man vill. Oftast gör man saker utan att ens reflektera över dem. Sedan finns det de gånger man gör saker enbart för att alternativet är värre. Att inte göra det som görs är det enda som möjligen skulle kunna vara värre. Det är just innan dessa stunder man befinner sig i ångestens limbovärld. Ångestens limbo över både att ta tag i och förneka på samma gång. Här befinner man sig kastandes mellan olika ångestfamnar tills det att man tagit sig igenom den jobbiga frågan, den hemska konfrontationen eller det jobbigaste livstestet man stött på. Men innan man är på andra sidan det näst värsta alternativet så dras man i flera ändar, att låta bli och att inte låta bli. När man ännu inte gjort det hemska, vad det än kan tänkas vara, så kryper ångesten där och  viskar påminnande om hur man skjuter upp oundvikliga situationer. När man sedan tar situationen vid hornen växer den sig ännu större och skriker ut hur fruktansvärt det är att genomföra detta. Det enda som kan döda ångesten nu är reflektionen kring och insikten att det enda som skulle kunna vara värre är alternativet, Alternativet som innebär att låta bli att göra det man gör. Att inte säga de där orden, att inte ringa samtalet eller träffa honom. Med den insikten kan man sakta kväva ångesten och i och med dess långasamma förintelse växer också förtroendet för att det man gör är rätt, då man inser att det enda som kan vara värre alternativet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0