Exakt var ska man börja gräva för att hitta den där motivationen? Motivationen som gör att man inte kastar in handduken för minsta motgång. Motivationen som gör att man orkar med när det känns totalt omöjligt och fortsätter försöka fast att bryta ihop är bra mycket närmare till hands än bita ihop. Den genuina motivationen, den som kommer innifrån. Inte den som skapas av press och förväntningar. Inte den motivationen som får en att sitta uppe halva nätterna för att klara deadlines utan den som får en att göra det gång, på gång, på gång och ändå tycka att satan i gatan vad det är värt detta. 

 

Exakt var gömmer sig den motivationen, och hur djupt ska man behöva gräva för att hitta den? Säkert är i alla fall att den gömmer sig som bäst när man behöver den som mest. Och det är inte när det är som värst. Inte när man pausar resten av livet för att lägga allt fokus och alla energi på en enda sak. Nej då behöver man inte gräva särskilt djupt efter motivation eftersom drivet utifrån är så påtagligt. När man handlar under press är det som att motivationen kan vara längre bort än någonsin, ändå får man saker gjort. 

 

Det är där emellan som den är svår att hitta och samtidigt behövs som mest. Det är när man nått lugnet efter stormen och utrymme för sammanbrott finns som man behöver hitta det där som får en att hålla ihop. Men just då kan man få leta med ljus och lykta för att hitta ett ens ett uns av inspiration. Alla vet att i längden fungerar det inte att förlita sig på att utomstående faktorer kommer vara det som driver en framåt. Men kanske om man tar sig tid att känna efter när stormen rivit igenom att man kan hitta den där drivkraften. Om man försöker leta mellan vågtopparna av kaos kanske man hitta något som genuint får en att vilja, bara för att man vill, inte för att man måste. Då kanske man hinner känna efter var man behöver gräva för att hitta den där motivationen och om man gräver på rätt ställe kan det hända att man inte behöver gräva särskilt djupt alls.