Ska i helgen fira mina allra första thanksgiving AmericanSwedstyle. Kommer bli spännande och jag ser fram emot det något enormt. Dels för att det innebär en efterlängtad Sverigeresa. Dels för att det innebär brutala mängder mat. I'm in. Det är ungefär det jag vet om högtiden, det och att man ska säga tack, tack och tack. Min tanke är att jag inte kan komma helt oförberedd till detta högtidsfriande utan måste ha lite kött på benen vad det gäller att säga tack i USA på ett traditionsenligt sätt. Därför, låter jag Wikipedia fylla i kunskapsluckorna. Givetvis plockar jag bara ut det som tilltalar mig mest. Jag menar, det måste vara positivt kött jag har på mina ben, annars kan jag lika gärna vara ett benrangel. Wikipedia säger:

 

Thanksgiving firas den fjärde torsdagen i November. (Eller lördagen nära nog, här i Sverige.) Jag gillar högtider som inte har exakta datum, då kan man räkna lite mer på dom. I Nordamerka är så gott som allt stängt under denna helg. Det positiva är att jag firar i Sverige, det bli alltså en vanlig lördag. (Utelämnar den brutala rean som hålls fredagen efter i USA, det är typiskt negativt kött.) Till en början firades thanksgiving av religiösa anledningar, nu av mer giriga sådana, mat, familjefest, dryck...osv...Man käkar en jättekalkon i vilken man har lagt, förhoppningsvis en fantastiskt välsmakande fyllning, Här lägger jag all min tillit i min morbror, kockens händer. Därtill kan man också äta andra goda ting som potatismos, sötpotatis, (säkerligen även annan potatis) och majs. Jag gillar majs. Givetvis även den från filmvärlden så kända tranbärssåsen serveras vanligen till detta. Åh, jag kan verkligen se mig fira (äta) denna högtid. Den lilla historian bakom firandet går i korta drag ut på att pilgrimer förföljdes under början av 1600-talet. Efter några om och men lyckades dem efter att ta seglat med båten Mayflower hamna i det vi nu kallar USA. Väl där fick dem hjälp av inhemska indianer att ta sig igenom svåra skördetider. När trenden vände och maten kom firade dom med en fest. Där har vi det. Thanksgiving. Låter inte så illa, inte heller så komplicerat. Tricket ligger i att välja ut positivt thanksgiving kött! 

 

Innan första advent, alternativt första december skall ingen jul förtäras eller frias. Då denna uppmaning inte efterlevs av samtliga invånare i varken Norge eller Sverige känner jag att det borde sanktioneras i någon grundlag, helig skrift, eller annat maktfullt system. Det är inte att jag vill vara en glädjedödare, men det går bara inte för sig att tjuvstarta med kanel, lussebullar och julstjärnor innan dessa dagar. Hela mitt inre väsen bara skriker av förskräckelse om någon spelar en jullåt innan det faktsikt är dags, på riktigt. Hela grejen med allt mys, allt gott och allt magiskt med julen försvinner om den tjuvstartas sådär brutalt mycket för tidigt som konsumtionssamhället önskar. Halva grejen, eller i alla fall en åttondel är ju väntan och förväntan på julen. En sådan känsla kan man man knappast hålla på topp under längre än en månads tid. Alltså borde inte julfirandet ta fart innan det är ungefärliga 24 dagar kvar till självaste dopparedagen. Och så är det med den saken, må så vara att jag inte besitter någon egentlig makthavande position för att få människor där ute att efterleva min innerliga önskan att inte tjuvstarta julen. Men jag hoppas att ni inser det helhärliga i att låta julen vara jul, och att tålmodligt vänta med de saker som hör den underbara högtiden till. För sedan, när det väl smäller så kan vi gå all in och fira jul som levde vi granne med självaste tomten, som om flygande renar faktiskt fanns och jullsånger var det enda sånger som fanns. 

 

 

Din är säkert också väldigt, väldigt bra. Kanske till och med bättre. Men min är i alla fall världens bästa, på att vara min. Hon är den enda jag har, som hon brukar säga. På gott och ont, kan jag tänka. Det är inte konstigt att jag blev som jag blev, när hon är som hon är, har mina vänner sagt. På gott och ont, kan jag tänka. Min mamma är världens bästa mamma. Förmodligen kan hon även falla in under kategorier så som knasig, jobbig, konstig, att räkna med, rolig och toppar tävlingar i att inte avsluta sina meningar. Allt detta mest på gott.

Men, hon är min mamma. Och hon är världens bästa på det. På gott och ont. Men mest på gott. 

 

Det finns en del att säga om Norges väldigt backiga huvustad, efter en månad av upptäckande. Jag tänker mig att detta görs bäst kort och konsist, ungefär som nordmennen snakker. En deilig punklista över saker som e flott, mindre flott, och bara är följer:

 

• Fördommarna ha besannats. Norrmännen äter mackor, otroligt mycker mackor.
• Normänn är överlag väldigt jättesnygga. Kan hända att vi stannar längre än planerat....
• Normänn som försöker tala svenska låter bara löjliga. Sådär låter inte jag, i någons öron.
• Det måste vara joooordens baby-boom i Oslo, ser fler barnvagnar än människor, typ.
• Vägarbete går nog lika långsamma här som hemma. Och lika illa planerat.
• Frysta kycklingfiléer är nästan omöjliga att finna. Och när man väl funnit dom gråter man över priset.
• Räkor är väldigt billigt. Varför har vi inte köpt räkor? Dumt.
• Nikoline och jag försöker fortfarande övertala Frida om att det spökar. Varför? Se nästa punkt.
• Nikoline och jag vill skylla allt som är tokigt på spöket. Disk, borttappade saker, m.m m.m.
• Norska är som svenska, fast konstigt och lite mer hittepå.
• Jag saknar mina hundar, min mor, min far, min bror, mina kusiner, mina vänner...Jag saknar alla mina.
• Jag har börjat äta havregrynsgröt, en helt ny dörr har öppnats i mitt liv. Fantastiskt.
• Fridas föräldrar hälsar just nu på: Frys och kyl är smockfulla. Härliga människor!
• Jag trivs bland alla backar med mina två vänner och rumskamrater. Känns som att vi är på rätt spår, det är deilig, flott och topp. Men, det är ju lite så vi jobbar.