Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Jag missbrukar google.com. Att google viktiga och oviktiga saker är fantastiskt. Jag erkänner mitt beroende och jag har inga som helst planer på att lägga av...

 

Min vetgiriga vän, Emil, är tydligen en självutnämnd hör och häpna, respekterad googlare. Huruvida detta faktum faktiskt kan bekräftas av andra källor än han själv är bortom min vetskap. Hur som helst har dett fått mig att tänka efter. Är mitt missbruk så illa däran att mitt googlande i tid och otid i själva verket tappar allt vad respekt och aktning heter? Jag vet inte om vill ha svaret. En känsla säger mig att jag hamnar i bottenskiktet av googlehierarkin och att jag förmodligen helt enkelt inte är någon vacker, högavlönad, lite fin i kanten, eskortflicka. Jag är nog en simpel googelslampa och sådan kommer jag med största annolikhet att förbli. Sälja ut mig själv för ändlös, onödig kunskap. Det är min lott i livet och jag kommer göra det så bra jag bara kan. Googla så mycket det bara går och så mycket grannanes uppkoppling förmår. 

Att fördriva tid, att få klockan att ticka, det är vad det hela handlar om... Det är lite så söndagar känns här, när saker som är underhållande befinner sig långt borta. Dels på grund av plånboken som skriker av hunger, dels på grund av den otroligt begränsade bekantskapskretsen. .... Vi snackar 3 personer, och då är hyresvärden inräknad. Men vi är inte dummare än att vi gör det bästa av tråkighet och hittar på saker som fördriver tiden.

 

Man kan kolla på film, allra helst en komedi. Och sedan, inombrods tacka grannen för lånet av internet.

Man kan laga mat....och sedan äta mat. Man kan också laga alternativ mat, och tvinga sig att äta alternativ mat.

Man kan städa hela lägenheten från tak till golv med rengöringsmedel som lukar gift. Det känns bra.

Man kan kolla på ted.com och känna sig inspirerad. I alla fall i 10 minuter eller så.

Man kan läsa en bok och i fantasin jaga en skoningslös mördare, för att sedan krocka med verkligeheten igen.

Man kan spela kort, men det gör vi inte.

 

När man gjort allt det där så kan man blogga om att fördriva tiden, och på så vis fördriva tiden. Skönt, då var det gjort. 10 minuter till fördrivna och det är väl bara börja om från toppen av listan. 

 

 

I den nya lägenheten är allt nytt...ett litet tag. Därefter går 67 kvadratmeter rätt snabbt att lära känna. Hur man aktar sig för klädhängaren i hallen, hur man svänger runt spisen utan att slå i, hur man tränger sig mellan bordet och soffan på bästa sätt och hur man vickar garderobsdörren för att få den att glida åt sidan. Ja, 67 kvadratmeter är inte mer att man kan dem inom en vecka. 

 

Och tur är det väl då att detta trevliga lägenhetskomplex omgivet av vackra grönområden har den bästa, och värsta insynen. Dags att lära känna grannarna, på andra sidan fönstret. Några jonglerar i köktet, frågan är vilken frukt som används. Två trevliga jäntor verkar det i alla fall vara, jag menar, dom jonglerar. På andra sidan håller någon på att flytta in, högst upp i huset dessutom. Mitt i inflyttandet togs det dock en paus, för sådär manligt öldrickande mitt i allt flyttkartongsbärande. Undrar om alla 4 männen ska dela på lägenheten? Något som definitvt måste undersökas vidare! I fönstret längst ner till vänster bor det en kille som tycks gästat av vänner? älskare? tämligen ofta...dom myser i alla fall ner sig i filtar. Det gör i och för sig jag och Frida också. Men vi är inte kära, vi sparar på värmen. Sedan finns det kvinnan som påminde mig att blommor måste ha vatten. Mer än att hon har en vattenkanna vet jag inte...men det talar i alla fall för att hon är godhjärtad.

 

Fler fönster än så har inte spanats in än så länge, men det kommer. Tillslut ska nog alla liv på andra sidan fönstret ha lärt kännas. Nu ska jag bara jobba på intrycket jag ger genom fönstret. Dansa? Städa? Laga mat? Star Trek-fan? Återstår att se.

På Norge fronten, endast nytt. Allt är nytt, och allt är spännande. Så, än så länge finns det få invändingar om landet till väster. Dock har dessa dygn gett oss tillfälle att reflektera över saker och ting i vår omgivning.

 

Vi bor i lilla  San Francisco. Till centrum, krävs knappt ett enda pedaltrap. Hem från centurm, krävs en hel jävla kraftansträngning. Man kan se varje tur som ett träningspass. Men vad göra? Kämpa gluteus maximus, kämpa. 

 

Man må ikke vaske på söndager. Ingen aning om varför men på söndagar då de allra flesta är lediga, ska den gemensamma tvättstuga stå tom. Den godtyckliga anledningen? Finns inte. Är övertygad om att norrbaggarna bara vill jävlas med oss. Men vad göra? Gå naken och slippa ficktjuvar.

 

Norska varning-för-älg-skyltar är bra mycket fulare än våra svenska varning-för-älg-skyltar. Jag har som fått större förståelse för tyskarna. Vad göra? Le i mjugg och känna sig patriotisk.

 

Är oslo en helvetisk stad att köra bil i är den inte mycket bättre att cykla i. Spårvagnar, gågator, fullsmockade trottoarer och stoppljus. Men, vad göra? Plinga, aldrig sluta plinga. 

 

Skatteetaten har ena tokiga öppettider. Där är vi, mitt på eftermiddagen med ID och hyreskontrakt som bevis på att vi faktiskt bor i detta lusekoftland, utanför ett stängt skatteverk. 15.00 är tydligen en rimlig tid att bomma igen. Efter 15.00 kan någon knappast vara i behov av personnummer. Men, vad göra? Prova imorgon igen.

 

Vår hyresvärd är förträfflig. Vi har god kommunikation och hon är så hjälpsam, men hennes syn på bestick finner jag tämligen intressant. Tydligen är tre matskedar är alldels tillräckligt för ett hushåll på tre personer. Där råder det delade meningar. Men, vad göra? Diska.

 

Och med dom reflektionerna har den tredje dagen i den nya hemstaden nått sin ände. Och åt det kan man inget göra.