Mina rumskompisar är ena härliga, roliga, speciella, lite konstiga men ack så fina människor, vilka jag ser så gott som dagligen, oavsett om jag vill eller inte. Att få ses varje dag blir helt enkelt den ofrånkomliga effekten av att leva under samma tak och dela vardag på samma 67 kvadratmeter. Turligt nog är det något jag jag vill, men jag önskar att vi kunde träffas lite oftare. Detta förutsatt att vi låter dessa två begrepp, ses och träffas, skilja det vardagliga krockandet med varandra från det faktiskt ömsesidiga sällskapandet. Ekvationen blir inte bättre än att intesiteten i umgänget sjunker i takt med att mängden ökar. Och där står vi och borstar tänder, reder ut papper från myndigheter, skriver inköpslistor eller diskar efter frukosten. Jag skickar ut Nikoline från toaletten var morgon, hoppar över plattänger in köket och ber Frida göra plats för mig vid matbordet. Kvantitet istället för kvalité. Låter illa. Är ganksa illa. Om man inte tänker efter, så jag tänker tänka efter. Och jag tänker komma på hur mycket bättre vardagstristess blir om man delar det med två andra människor, inte heller dom fullt så normala som man kan tro, eller hoppas. Om man låter turordningen i duschkön och den gemensamma kampen mot varmvattnet vara silverkanten på molnet så kanske det räcker med att ses så ofta som vi gör, och njuta till fullo när vi träffas. 

Jag trodde aldrig att det skulle vara lätt, men jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt.

Jag visste att jag skulle sakna, mer eller mindre hela tiden. Men jag trodde aldrig att det skulle vara mer, mest hela tiden. Jag visste att jag skulle försöka klara mig fint ändå. Men jag trodde aldrig att jag skulle behöva försöka så mycket. Jag visste att det skulle bli svårt att inte få uppleva nya, galna saker tillsammans. Men jag trodde inte att dom vardagliga sakerna skulle vara dom som lämnade tomrum. Jag visste om att jag tycker om dom så mycket att jag inte förstår det själv. Men jag trodde inte att det var såhär mycket jag inte förstod. Jag visste att det inte skulle vara lätt. Men jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt att vara ifrån mina bästa vänner. Jag visste att vi alltid skulle vara vi. Men jag trodde inte att vi skulle vara ännu mer vi på var sin sida jordklotet.