Så kan man ana det överallt.  Känna det i varje krispigt andetag. Septembers nostalgi. Ingen stund är så fullständigt överfull av reminiscens som den när sommaren tar slut och hösten gör entré. Medan man blundar i solens strålar och gröna löv antar olika nyanser av rött, så sköljer minnen över en likt det piskande skyfallet som väntar runt hörnet. 

 

Precis som vädrets varierande lek i och med årstidsväxlingen varierar minnesbilderna. De sträcker sig från  ändlösa sommarlov och barnskratt som skjuter genom hjärtat till senaste promenaden i den ljusaste och varmaste av nätter. Där emellan får allt plats. Allt som denna månad har att bjuda på. Löften om kallare dagar, mörkare dagar och längre nätter låter alla minnen som på något vis kan associeras till detta komma till liv igen. Påminnelser som varma dagar, ljusa dagar och knappt existerande nätter väcker minnen om stunder fyllda av total lycka.

 

Det vackra med septembers nostalgi är att alla minnen får bära dess silverkantade slöja. Man minns även de gråaste av dagar med en värme. Man minns att saker går över, man minns att det blir bättre, men att det ibland måste bli sämre först. Man minns att saker förändras precis som när sommar blir till höst. Och man minns att sommaren alltid kommer igen samtidigt som den kallaste av vintrar kan bjuda på de varmaste av stunder. 

 

Det är förändringen som är det krispiga i luften och det är nostalgin som ger det gråa i gruset, det röda i löven, det varma i solstrålar och det vackra i duggren . Det är September.