Den andra timmen på den nya tiden. Den andra timman av alla tjugofyra. Den timmen, det är den allra härlighaste. Allt som finns är den timmen, och resten är så okänt, och tillräckligt långt borta för att inte kunna bekymra nattligatankar som vandrar omkring i tystnaden. En sorts tystnad som bara finns under den andra timman. Aldrig kan den upplevas på samma vis, den är helt själv men inte ensamen. Den är mörk, men inte svart. Den är tyst, men den är närvarande.

Just den tiden på dygnet när det gamla inte har slutat och det nya inte har börjat, det är den tiden som slår de flesta andra. Oavsett om den spenderas med världens bästa vänner, i en bil påväg mot ingenstans, i rökblandat neonljus eller på rummet i skenet av datorskärmen, oavsett var så är det den här tiden som jag gillar allra bäst. Varenda sekund varar lite längre, ger lite mer upplevese och bär på en annan sorts inspiration. Den är lite mer alldels nu Den är inte påväg till framtiden och den fastnar inte i det gamla. Runt klockan två är klockan bara två, den är här och den är nu. Det är just den timmen som genom sin nattliga mystik tilltalar hela mig på ett sätt som få saker gör. Fast jag, allt som oftast låter den timmen passera obemärkt förbi och istället befinner mig någon helt annanstans i drömmarnas land, så är det den timmen jag gillar mest. När jag vär får tiden att vara med den, då är den andra timmen den härligaste.