Google.com klassar jag, utan tvekan som en av de viktigaste sekundära komponenterna i min vardag. En sökmotor utan vilken jag skulle behöva slå oavbrutet i encyklopedier för att ta reda på överflödig fakta, och till följd ha fler fler papercuts än Pink haft hårfärger.

'

Bara den känslan när man vet att man vet, man vet att man borde veta eller bara måste veta...sen vet man att google vet. Google kommer ihåg och leverar svaret på silverfat. De där små stunderna av lycka när träffarna fyllda med onödig information och omåttlig kunskap radas upp och helt plötsligt vet man vad fobier för fobier kallas, vem som avbildas på 100 dollarssedlen eller hur långt det är till Smögen. Sättet google.com kan hjälpa till att bekräfta det du har sagt hela tiden och guldkanten på vardagen som uppstår när headern ändrats för att uppmärksamma eller hedra.

Det är underbart, jag är beroende och vill inte rehabiliteras för fem öre. Ett av de mest hälsosamma missbruk man kan befinna sig i och kunde jag skulle jag vara hög hela tiden.

'

Fobofobi, Benjamin Franklin och ca 40 mil är förresten svaren.