Something about you
Konsten att sticka ut för att smälta in. Något vi tränas i sedan barnsben. Att vara en unik individ som passar in i grupp. Man ska vara så speciell och unik i vad man gör, säger, tycker och tänker. Så speciell att man är precis lika unik som alla andra. Det är otaliga gånger jag har hört speciella och unika människor säga "Nej, men alla har sånna. Det vill inte jag ha." "Man vill ju inte vara som alla andra." Speciella och unika människor på så vis att det bara finns en av dom. En av min bästa vän, en av just den lilla stalltjejen. Bara en. För all del, jag kan ha fel. Man att det bara finns ett exemplar av den personen borde väl vara unikt nog? Fast ritkigt så enkelt är det inte riktigt för vårat individfokusrade samhälle. Syns du inte finns du inte. Sticker du inte ut smälter du inte in. Då får du inte riktigt plats, om man drar det till sin spets.
'
Visst, om du trivs bäst i att se ut som döden så gör det! Vill du alltid ha rosa klänningar så ha det! Tycker du det är snyggast att vara Elin Klings kopia, var då det. Det jag menar är att om målet är att vara lika speciell som alla andra, så är det inte så speciellt. Istället borde vi väl kunna tycka att det är okej att klä sig som gemene man och ändå veta att man är unik. Det handlar inte om att vara Jante, det handlar inte om att vara dess motsats. Det handlar om att veta att man är unik av andra anledningar än att ta just den där tröjan som ingen annan har. När de kretsar kring att sticka ut, inte för att sticka ut, utan för att smälta in så borde konsten anses vara att smälta in för att sticka ut.
Kommentarer
