So hard to realize

Den där när sanningen bestämmer sig för att kracha in i en. Rakt in, pang säger det och sen vill insikterna om vad framtiden faktiskt innebär inte sluta hagla. Som jag förbannat denna fysik B-kurs, gång på gång. Som jag velat personifiera matte E, enbart för att kunna strypa den helvetiska kursen. Otaliga gången har jag velat vomera över hela kemi B och spränga samtliga fördjupningsarbeten i luften, värre, större och högre än Hiroshima och Nagasaki tllsammans. Skolan kan i sina mörkaste stunder vara i-landets bästa version av pest och pina. Längtan efter att den ska ta slut, har genomsyrat varenda skoldag ända sen de första lektionerna i ettan gjorde det klart för mig, dessa tre skulle inte enbart bli en dans på rosor. Sen dess har siktet varit inställt på utspringet i vit klänningen med total lycka som fyller hela atmosfären och rusar genom kroppen.  

Men, det finns alltid ett men. Men vad jag har vetat om och förträngt, eller helt enkelt bara inte insett ordentligt är att det faktiskt, på riktigt, i och med den totala lyckan och vita mössan faktiskt tar slut. Alla de där små stunderna av lycka som genomträngt vardagens gråa tristessframkallande måndag-till-fredag når sin ände. Inget mer kaffedrickande i kaféet för att klara eftermiddagens lektioner. Inget mer kortspel med högst omdebatterade regler. Inga mer hur-konstig-kan-du-gå-egentligen-gångar i övergången. Inga fler avslutningar med, vad jag vill kalla, världens bästa klass. Det är på gränsen till sorgligt att det är slut. Hur stor förväntan och spänningen inför den riktiga världen än är går det inte att förneka. Helvete! vad jag kommer sakna skolan. Inte skolarbetet som sakta suger energi ur en, utan allt det och alla dom som ändå hållt kvar en gnista av ork. Alla aha-upplevelser i och med att naturens lagar faller på plats. Alla de stunder som faktsikt ändå är helt okej, om inte fantastiska, helvete vad jag kommer sakna dom. Men som med allt annat  är det bara vänta på att tre år av, trots allt intressant, oupphörligt lärande, (överlag) riktigt bra lärare och grymma vänner blir ännu bättre minnen. Minnen jag tackar för!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0