Om man inget annat kan

Obegränsat kreativa människor är som en gåta för mig. Jag är så långt borta från att trolla med färger, mixa med musik eller hängivet hemmapyssel man bara kan komma. Vi pratar olika planeter och i vissa extrema fall även galaxer. Den där ådran det pratas så varmt om, ådran i vilken det ska strömma mönster, toner, sammansättningar, abstrakta djup och allt annat som jag inte riktigt kan förhålla mig till tycks jag sakna. Jag menar inte att människor med denna blodsbana är mindre än mig, konstigare eller något annat nedlåtande adjektiv. Jag menar bara dom absolut inte är jag, och att jag absolut inte är dom. Jag kan varken dansa, sjunga, måla eller något som faller under samma kategori. Men vid närmare eftertanke, eller bara en snabbt förbiflygande tanke som sådde ett frö att växa, insåg jag att denna kategori kanske betecknas som estet. Och att kreativitet är något annat. Något jag kanske inte är så långt ifrån, något jag kanske kan förhålla mig till om jag får göra det på mitt sätt. Om jag får göra det i ord och meningar som likt färger på en tavla sammansätts till någon sorts förståelig helhet. En utlopp, ett forum där abstrakta tankar och känslor går att reda ut genom lite ickestrukturead kreativitet, genom lite bokstäver och fingrar som skriver av sig själva. Det kommer aldrig vara detsamma som att spela en vacker melodi och det kommer aldrig vara konst. Men om man inget annat kan så går det i alla fall att skriva. Och det är nog därför jag gör det med ojämna mellanrum, för att då får jag utlopp för det där Picasso uppnådde genom fyrkanter och trekanter. Även om jag aldrig kommer vara någon erkänd konstnär i prosans värld som är det i alla fall något jag kan...och om man inget annat kan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0