Kan man lätt tro vid första anblicken och det är till viss del helt sant. På norska låter allt lite roligare, lite lättare och lite bättre. I Sverige går det en person per två sittplatser på bussen, onödigt prat undviks och undanbedes.

Men efter att ha spendera väldigt mycket tid i det ena landet och tillräckligt i det andra för att göra en rättvis och omedvetet partisk jämföresle dem två syskonen emellan så känns det som att en sådan är på sin plats. Först och främst så är Norge inte riktigt så kul som dess invånare låter. Nivån av arrogans och negativitet är snäppet högre än man kan tro. Därtill är vi svenskar inte mer ensliga än att vi kan erbjuda ett trevligare möte och bättre service än våra grannar. Rivaliteten mellan dessa två länder gör sig konstant påmind. Normän skrattar åt svenskar för att vi är svenskar och vi gör detsamma, för att dom är norrmänn. Fullständigt berättigat åt bägge håll. Hur som helst så har mitt liv i respektiva land sina för- och nackdelar, och vad är bättre än en lista för att påvisa dessa!

 

I Sverige vaknar man till ljudet av hundtassar, det är mysigt. I Norge vaknar man till ljudet av borrmaskin. Mindre mysigt. Svenska mynt är så mycket lättare att urskilja från varandra, norska har å andra sidan 20-mynt i sin repertoar, vilket är mycket behändligare än sveriges sedel-variant. Hos mina föräldrar finns det diskmaskin och familj, därtill även världens bästa släkt. Får väl erkänna att detta är lite orättvist att ta med i jämförelsen så få ger Norge extrapoäng för jobb och rumskompisar. Fantastiska rumskompisar. Här så är dessutom kylskåpskollen väldigt bra, tillskillnad från hemma. Dock är det kylskåpet hemma konstant fullt, vilket jag älskar. I Sverige finns det fler cykelbanor men Norge svarar med riktigt bra lokaltrafik och dem lite färre cykelbanorna är redigt plogade och sopade. Stort minus går dessvärre till landet med obefintlig kundservice. Norsk kundserivce kan kallas antiservice efter mina erfarenheter och galet vad jag saknar lite svenska leenden och vänliga frågor från affärsbiträden. Så med detta sagt kan jag inte utnämna det ena landet sämre eller bättre än det andra. Vi får helt enkelt lära av varandra. Med lite mer partiskt perspektiv kan jag däremot tillägga att Norge har en del att lära av Sverige. Men det skulle jag ju aldrig vara dum nog att säga...