Om jag kunde hata

Jag trodde jag var tydlig på den punkten. Gå, och kom aldrig mer tillbaka. Sist vi sågs var det ganska uppenbart att detta förhållande inte var något jag ville vara en del av. Jag ville aldrig mer kännas vid dig igen. Ungefär så vidrig finner jag dig. Tanken på dig existens får trycket över bröstet att växa, knuten i magen blir större samtidigt som den vänder ut och in på allt och andningen börjar allt mer likna hyperventilerande. För att inte tala om när jag faktiskt tvingas att helt mot min vilja träffa på dig. När du kommer så nära att jag inte får plats, hur du bara äter upp allt utymme tränger dig på som en oinbjuden, oönskad gäst. Då avskyr jag dig som mest, när du tar dig ut ur dina vrår och når mig. Om jag kunde hata, så skulle jag hata dig då. Beslutsångest, jag vill inte ha något med dig att göra.
 
Jag kan hantera val, jag kan ta till mig valmöjligheter. Jag kan välja och jag kan fatta beslut. Jag kan handskas med vanliga, ordinära alternativ utan några som helst svårigheter. Men fan ta dig beslutsångest, dig kan jag inte hantera. Kanske är det mina egna tillkortakommanden som gör att jag hyser ett sådant oerhört vedervilja mot dig. Kanske är det brister hos mig själv som gör att jag inte klarar av din existens. Men det betyder inte att jag accepterar dig bättre, eller tycker om dig mer. Val kan jag göra, men ångest kan jag inte med. Så; Vad. Ska. Jag. Göra. Nu. Fan ta dig beslutsångest, jag trodde jag var tydlig sist du var här. Jag kommunicerade efter bästa förmåga med ditt abstrakta väsen. Gå, och kom aldrig mer tillbaka. Om jag kunde hata, skulle jag hata dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0