Veronica Maggio

Så gör hon det igen. Så skriver hon låtar med textrader som träffar rakt i solarplexus och varenda nervsynaps aktiveras. Jag kan inte annat än att ödmjukt önska att det var jag som författat dessa rader. Att jag själv besatt förmågan att med samma pricksäkerhet beskriva verklighet och fiktion, känslor och händelser med några få vokaler och konsonanter. Att med en mening säga mer än tusen ord.
 
"Vad spelar det för jälva roll, om det inte kan bli vi någongång?" "Hårdare än asfalt, ville jag va" "Jag lånar någons stövlar i storlek 45" "Med pannan emot väggen lovade jag mig själv igen." "Handen i fickan fast jag bryr mig, vad du än frågar ska jag svara nej" "Brinna tills min aska blir till lava" "Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar" "Orkar inte va iskall, vill bara känna"Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet att allt är för bra nu" "Vad du än kan tänkas göra som är dåligt kan det aldrig vara oförlåtligt" "Hörredu, hörru, hurärremerej?" "Ser sovande svanar, ser våta fasader och ödsliga parker där vi gick runt"Du kan skrika eller hata migtänker ändå alltid välja dig" "Missförstå mig rätt" "Finns inget jag behöver som är någon annanstans" "Jag knyter min hand i fickan och går" "Det kommer gå bra, jag vänjer mig snart"
"Jag gillar dig som bas gillar hörn" 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0